Nihon e iku

Japan ligger som bekant på andra sidan jordklotet. Självklart är det då stora skillnader mellan japanska och europeiska språk i alltifrån uppbyggnad till uttal (typexemplet: japanerna gör ingen skillnad mellan l och r). Generellt sätt har japaner svårt att greppa engelska, även om de yngre generationerna är bättre än de äldre. Fenomenet engrish (lite av motsvarigheten till svengelska) är ökänt. Om man ska till Japan får man nog ha klart för sig att skyltar, menyer, informationsblad och så vidare kan sakna engelsk översättning och att det kan vara svårt att göra sig förstådd.

Utan att skryta (jag kan ju en del japanska) måste jag säga att motsatsen - att vi européer har svårt att lära oss japanska - även den gäller. Snabbkurser och lär-dig-själv böcker i all ära - de passar långt ifrån alla. En sak att tänka på är att kroppsspråket står för över hälften av kommunikationen mellan människor. Olyckligt nog skiljer sig även japanernas kroppsspråk från det vi använder. Ett exempel: för att antyda till eller indikera sig själv brukar vi västerlänningar peka mot den egna kroppen, men japaner pekar mot näsan istället. Det finns många böcker och internetsidor som tar upp ämnet, men boken "70 Japanese Gestures: No Language Communication" av Hamiru-aqui fungerar mer än väl som en grund.

Hittade en rätt intressant historia om Toyama, området där hotellet ligger. Tydligen ska den japanska militären ha utfört experiment på krigsfångar här under andra världskriget. Spooky...

Men det var bara en liten anekdot. Mer av betydelse är att jag har hittat en karta och beskrivning av hur man enklast tar sig till och från hotellet (egentligen "Shinjuku-ku Welfare Center", men hotellet ligger precis under i vad jag tror faktiskt är samma byggnad). Det finns två tunnelbanestationer tillhörande olika linjer och en busskur på gångavstånd. Skönt.

När man pratar om hotell i Japan kommer ofta klassiska ryokan eller spejsade kapselhotell på tal. Visst skulle det vara kul att testa att bo så, men av uppenbara skäl är de inga alternativ för mig. Som tur är finns det många handikappanpassade hotell (se lista här).

Jag kommer nog bo på Toyama Sunrise. De är hyfsat billiga, ligger centralt i stadsdelen Shinjuku-ku och har fått bra betyg (se fjärde stycken nerifrån). Då de har ett samarbete med The Japanese Society for Rehabilitation of the Disabled tror jag att det kommer fungera bra att bo där.

Jag heter då Richard, är 22 år och bor i Täby. Som tidigare nämnt har jag en muskelsjukdom, närmare bestämt Duchennes muskeldytrofi (DMD). För den nyfikne finns mer information om sjukdomen här och här. Kortfattat kan man säga att jag förlorar min muskelkraft sakta men säkert. Jag har suttit i rullstol sedan nio års ålder. Numera behöver jag hjälp av mina assistenter för det mesta.

Mitt största intresse är allt som har med Japan att göra. Maten, kulturen, historian, mytologin, alla udda fenomen som härstammar därifrån... Det är lite svårt att sätta fingret på vad som är så speciellt, jag bara älskar det.

Jag började läsa japanska under gymnasiet och fortsatte att läsa på Stockholms universitet. Tyvärr blev jag tvungen att hoppa av efter en termin, men jag har tänkt fortsätta nästa år. Förhoppningsvis hjälper den här resan mig att komma över lite av ringrostigheten.