Nihon e iku

Japan ligger som bekant på andra sidan jordklotet. Självklart är det då stora skillnader mellan japanska och europeiska språk i alltifrån uppbyggnad till uttal (typexemplet: japanerna gör ingen skillnad mellan l och r). Generellt sätt har japaner svårt att greppa engelska, även om de yngre generationerna är bättre än de äldre. Fenomenet engrish (lite av motsvarigheten till svengelska) är ökänt. Om man ska till Japan får man nog ha klart för sig att skyltar, menyer, informationsblad och så vidare kan sakna engelsk översättning och att det kan vara svårt att göra sig förstådd.

Utan att skryta (jag kan ju en del japanska) måste jag säga att motsatsen - att vi européer har svårt att lära oss japanska - även den gäller. Snabbkurser och lär-dig-själv böcker i all ära - de passar långt ifrån alla. En sak att tänka på är att kroppsspråket står för över hälften av kommunikationen mellan människor. Olyckligt nog skiljer sig även japanernas kroppsspråk från det vi använder. Ett exempel: för att antyda till eller indikera sig själv brukar vi västerlänningar peka mot den egna kroppen, men japaner pekar mot näsan istället. Det finns många böcker och internetsidor som tar upp ämnet, men boken "70 Japanese Gestures: No Language Communication" av Hamiru-aqui fungerar mer än väl som en grund.